Mörkrädd

Ibland vaknar jag på natten och känner ett behov av att besöka det lilla rummet med hjärtat på dörren. Ofta går det till ungefär så här.

Jag smyger ur sängen för att inte väcka den sovande maken. Molly snarkar lite så hon sover också. Övriga hundar är också tysta och sovande.

Jag traskar iväg till toa och stänger dörren om mig. DUNS låter det när någon hoppar över barngrinden och sen ljudet av små tassar i trappan.

Ett högljutt MJAU precis utanför badrumsdörren. Jag vet att jag måste öppna för han som sitter utanför kommer att jama tills jag ger upp och öppnar.

Han stryyyyker sig mot mig och jamar igen " hej mamma du behöver inte vara mörkrädd och ensam för jag håller dig sällskap". När jag har uträttat det som jag klev ur sängen för och öppnar dörren till badrummet så ligger nästa katt på mattan utanför.

 Det är nu det allra farligaste momentet med detta nattliga besök inträffar. Jag ska ta mig tillbaka till sängen utan att snubbla på någon " jamare " och slå ihjäl mig.De gör nämligen sitt bästa för att försöka fälla mig eftersom de snor sig runt mina ben, stryker sig och vill ha uppmärksamhet.  Det har hänt att jag har snubblat - dock utan att göra mig illa, men man vet aldrig vilken gång som blir den första.

Håll tummarna för att jag ska klara mig nästa gång också.